Satt och läste igenom en massa skoluppgifter jag gjorde förra året. "Insändare Fanny 8A, Reportage Fanny 8A, Självbiografi Fanny 8A, Engelskaläxa Fanny 8A, Synopsis Fanny 8A.." - you get it, the list goes on. Flera sidor långa texter. Sitter nu med en argumentation som inte innehåller ett ord och den ska vara klar helst igår. Vad hände? Till och med då, när jag hade det som svårast kunde jag, och nu sitter jag här och har inte fått något alls gjort på snart två månader. Så otroligt, otroligt stressad. 

 

"Många vuxna klagar på den dagliga stress de måste hantera med arbetet, en familj som väntar på mat, en trasig bil eller något som måste repareras hemma. När en tonåring säger “det är så stressigt med att hinna med och klara av skolan” är det många som fnyser. Det finns ingen anledning att vara stressad, ungdomar har varken jobb, en familj att ta hand om eller ett hem som måste skötas. Där har man fel.

Nya studier visar att fler och fler elever är stressade över skolarbetet och är oroliga för att inte få de betyg de vill för att kunna få arbeta med det de vill i framtiden. Samtidigt ska man hinna städa rum, vara med vänner, spendera tid med familjen och också få tid för att bara slappna av och låta allt vara för en stund. I det samhälle vi lever i nu så är vi omringade av olika tekniska prylar, såsom mobiler och datorer. Många tänker att det bara är att stänga av allt under tiden man pluggar, eller något liknande som kräver full koncentration. Det är dock inte så enkelt för t.ex. mig, en tonårig tjej som kommunicerar med mina vänner genom sms och telefonsamtal. Ett missat telefonsamtal eller sms leder också till oro, tänk om det var något viktigt man missat?

För att minska stressen hos ungdomar måste både skolan, hemmet och vi själva kunna inse att man måste få en bra struktur på vardagen. Att helt ta bort krav fungerar inte, men att skapa en bra balans som fungerar för personen är viktigt att hitta. Att hitta de där dagarna man kan sitta ned och ta tag i en läxa i taget, en speciell dag per vecka då man hjälper till hemma och också samtidigt få tid för att få vara med vänner eller bara koppla av. Samtidigt krävs det då att lärarna också sätter sig ned och beslutar över när man ska lägga proven. Att ha två stora prov samma vecka är inte ovanligt, men det de inte haft i åtanke är hur eleverna ska kunna plugga och lära sig effektivt utan att stressa och känna sig pressade över att klara de där stora proven, som också rätt ofta är tätt inpå varandra. Och jorden går verkligen inte under av att du inte svarar på det där smset du just fick, det kan vänta en stund.

Nej, förr var det inte vanligt att ungdomar och skolelever var drabbade av stress, men välkommen till 2000-talet, det är dags att ta tag i problemen istället för att blunda för dem och vara kvar i gamla hjulspår!

Stressad elev"

Idag har ju kanske inte varit en toppendag kan jag lugnt säga. Evelina välte lite med moppen och jag fick mig en härlig smäll i nacken. Har frusit nåt så jäkulskt, usch. Rett ut en del av kaoset från i fredags idag också, del två är still to come, men något som behöver göras. Ska sätta mig med instuderingsfrågor, argumentation och ett brev nu så får jag något vettigt gjort dessutom!

Imorse vaknade jag alldeles för tidigt, men har nu hunnit handla med mamma, se på två avsnitt av Glee, det nyaste New Girl och städa! Har också fixat och trixat med en massa spellistor, och kollat låttexter. Ganska skönt att få ta det lugnt för en gångs skull utan besök och stress, och det får också tankarna på ett annat håll. Ska slänga mig i duschen (för fjärde gången på tre dagar) och sedan ska jag kolla med mamma om det finns något hon vill ha hjälp med. 

 

Saknar mina fina vänner Elsa, Alva och Felicia (och Alva eller Elsa, vet att ni läser det här - vi måste hitta på något snart nu, saknar er). Saknar sommar, saknar Taizé och saknar att det inte regnar 24/7. Saknar min fina konfagrupp. Guld värda är dom, verkligen. 

 

Dagen har bjudit på forsande tårar, vänskaper som förmodligen inte som förr och ett och annat brustet hjärta. Kan dock säga att jag då har rensat tårkanalerna så det räcker i tio år ungefär, fått några mysiga kramar och blivit omhändertagen av den fina filuren på bilden ovanför. Har fått tröstäta, gråta, vara arg, skratta, laga mat och bara mysa och jag är så tacksam att jag har Evelina. Efter sju år tillsammans så känner hon mig utantill, och förstår trots att ord inte ens behövs. Känns som att denna dag har varit surrealistisk, känns mer som ett avsnitt ur SATC än mitt eget liv. Allt har snurrat runt runt runt och tårar har runnit runnit runnit. Ska äntligen ta och sova, och förhoppningsvis är allt lite bättre när jag vaknar imorgon.