mitt 2012
Välkommen till vardagen /
2012-12-31 / 01:51:13
Jag minns inte så mycket från dessa månader bortsett från att jag totalsket i skolan, mådde extremt dåligt, sov alldeles för lite och pratade väldigt mycket med en speciell kille. Visste nog inte vad jag skulle göra med mig själv och hur jag skulle klara mig ur det hål jag grävt åt mig själv. Min umgängeskrets bestod av två personer i princip, och det var inte ofta jag orkade göra annat än att ligga under täcket. Jag bröt ihop under en skoldag, och sakta men säkert så förstod skolan att jag inte klarade mig själv. Jag hatade mig själv för att jag inte kunde må bättre, och det gjorde jag ett bra tag in på året.
Jag var "ett känslomässigt vrak" och mars började med ett lov som helt och hållet fick mig att tappa det lilla fotfästet jag lyckats skaffa. Jag mådde inte bra någonstans och min skolsituation eskalerade. Jag var aldrig där, och när jag väl var på skolan var jag arg, ledsen och gick och låste in mig på toaletten största delen av lektionerna. Jag fick ett specialschema och gick på max två lektioner varje dag, och resten av tiden satt jag inlåst i ett rum med specialhjälp och allt för att hjälpa mig. Det funkade sådär, och jag insåg det själv. Fyllde femton år, och farmor hade nu varit borta i ett år vilket inte gjorde något särskilt bättre.
De två senaste månaderna har varit väldigt speciella. Jag har mått väldigt bra men samtidigt haft ett jobbigt tag med skolan, slitit som ett djur för att gottgöra det jag inte gjort under detta år. Jag har höjt mig med 93 poäng, och mer ska det bli! Min umgängeskrets har under de här månaderna ändrats, och nu kan jag ärligt säga att jag har de bästa vännerna jag kan tänka mig. Ett år har gått och jag mår bra nu. Jag tror att allt kommer lösa sig, verkligen. Jag har lärt känna personer som jag tror kommer ha stor del av mitt liv på ett eller annat sätt, och det är jag glad för. Det här var mitt år, och grattis till dig som orkat dig igenom detta långa inlägg!
Som alla andra så tänker jag sammanfatta mitt år, med hjälp av min dagbok, gammal blogg och några mobilbilder. Jag tror inte att någon missat att jag haft ett kämpigt år, så jag ska försöka förklara med bättre ord hur det verkligen var, även fast ni inte kanske är så värst intresserade.
Januari/februari
Jag minns inte så mycket från dessa månader bortsett från att jag totalsket i skolan, mådde extremt dåligt, sov alldeles för lite och pratade väldigt mycket med en speciell kille. Visste nog inte vad jag skulle göra med mig själv och hur jag skulle klara mig ur det hål jag grävt åt mig själv. Min umgängeskrets bestod av två personer i princip, och det var inte ofta jag orkade göra annat än att ligga under täcket. Jag bröt ihop under en skoldag, och sakta men säkert så förstod skolan att jag inte klarade mig själv. Jag hatade mig själv för att jag inte kunde må bättre, och det gjorde jag ett bra tag in på året.
Mars/april
Jag var "ett känslomässigt vrak" och mars började med ett lov som helt och hållet fick mig att tappa det lilla fotfästet jag lyckats skaffa. Jag mådde inte bra någonstans och min skolsituation eskalerade. Jag var aldrig där, och när jag väl var på skolan var jag arg, ledsen och gick och låste in mig på toaletten största delen av lektionerna. Jag fick ett specialschema och gick på max två lektioner varje dag, och resten av tiden satt jag inlåst i ett rum med specialhjälp och allt för att hjälpa mig. Det funkade sådär, och jag insåg det själv. Fyllde femton år, och farmor hade nu varit borta i ett år vilket inte gjorde något särskilt bättre.
Maj/juni
Mycket hände under maj, och det var här allt blev bättre. Efter många jobbiga samtal och möten, mot- och medgångar bestämdes det att jag skulle få byta klass. Jag var fullkomligt överlycklig men livrädd på samma gång. Jag åkte till Bosön och umgicks med dom bästa människorna som finns, och jag glömde allt som hände på hemmaplan. Smakade min första cheeseburgare, flög "själv" för första gången och hade en avslutning med tjejerna i klassen. Jag slet som ett djur i skolan för att få mina betyg, men lyckades ändå inte. Gick ut åttan med 112 poäng och jag kunde inte göra annat än att skoja bort det faktum att jag gick sommarskola och hade sju F. Konfirmerades och jag var lycklig på ett stört sätt, jag kände mig lugn trots att jag inte borde gjort det.
Juli/Augusti
Dessa två månader utgör en stor del av saker jag är otroligt tacksam för. De här två månaderna formade mig till den jag är idag. Jag åkte ned till Bosön ännu en gång och tävlade på SM och umgicks med några av de människorna jag älskar mest. Jag fick kontakt med en människa som skulle ta upp mycket tankar och känslor några månader framöver, och jag åkte till Taizé i början av augusti. Under elva dagar fann jag mig själv och många fina vänner. Jag insåg att jag bara kunde göra det bästa av situationen och att jag är bra som jag är. Lärde mig massor och fick en helt annan syn på världen, vad jag vill göra och jag hade verkligen mitt livs sommar. Färgade håret, umgicks med den där människan och hade både bra och dåliga dagar. Jag började en ny klass, var sådär härligt jobbig men jag brydde mig inte.
September/oktober
Spenderade väldigt mycket tid med dessa två, och jag och Evelina spenderade en helg i Nordanås och jag mådde så bra. Hade riktigt kul, och jag insåg hur mycket jag saknat Evelina. Sov i husvagn för första gången i mitt liv, åkte till ett tempel mitt ute i ingenstans och var så himla glad. I oktober rämnade allt och jag hade ett totalt breakdown, och världens bästa fanns där och hjälpte mig. Skolan redde upp sig, och jag satsade allt mer och jag kände att det skulle lösa sig och fann ett sätt att glömma allt som hänt. Åkte upp till boden och årets första snö föll där. Hade det mysigt med min bonusfamilj, och jag är evigt tacksam för att jag har dom.
November/december
De två senaste månaderna har varit väldigt speciella. Jag har mått väldigt bra men samtidigt haft ett jobbigt tag med skolan, slitit som ett djur för att gottgöra det jag inte gjort under detta år. Jag har höjt mig med 93 poäng, och mer ska det bli! Min umgängeskrets har under de här månaderna ändrats, och nu kan jag ärligt säga att jag har de bästa vännerna jag kan tänka mig. Ett år har gått och jag mår bra nu. Jag tror att allt kommer lösa sig, verkligen. Jag har lärt känna personer som jag tror kommer ha stor del av mitt liv på ett eller annat sätt, och det är jag glad för. Det här var mitt år, och grattis till dig som orkat dig igenom detta långa inlägg!
Kommentarer
Trackback